Sol, vind och vatten

Jag bara önskar att den här platsen låg lite närmare.


Sju timmars bilresa och ett par stopp senare var vi äntligen framme vid lugnet. Jesper började genast utforska stugan och hittade sopborsten efter 2 sekunder så hans semester var räddad. Utomhus fasade jag för vattnet men det gick förvånansvärt bra. Ett par gånger blev vi osams då han ville klättra ner för stenarna och hämta upp kottarna som han kastat ner. Kusinen var snäll och lånade ut sin stuga åt Milla med familj som stannade i två dagar och höll oss sällskap. Vi njöt av sol, bad, grillkvällar och de berömda solnedgångarna.

This is what the cottage looks like now. The outside is ready and the only thing left to build is the sauna.

 He was initially a little bit sceptic to the water.

 But gave in and started to like it until one second after this photo was taken when he lost the balance and fell face forward. Not so much fun any more!

23 degrees in the water, clear blue sky and shallow water. 

 This was not what my bad back needed but it kept him happy.

 Water melon tasted good.

 And it was fun to hide in the wardrobe.

 

I don't know what it is with this place, but every single evening looks like this. 

S.E.M.E.S.T.E.R.

Nedkoppling, avkoppling, bloggtorka, semesterkoma, social närvaro IRL, eller kalla det vad ni vill.


Ibland måste man bara ta en paus och samla krafter tills det känns rätt igen, så nu kör vi. Igår var jag och Jesper och busade hos min kollega Conny och hans barn Agnes (4 år) och Arvid som bara är 5 veckor yngre än Jesper, men 2 kg tyngre. Efter att ha stått och samlat mod i sådär 20 min vågade sig Jesper in i leken och det hoppades, gungades, plaskades i plaskpoolen, klättrades på stegen och en och annan sten/plastleksak kastades. De tyckte att han var en gosig solstråle. Idag fortsatte hoppandet tillsammans med kompisen Jessica som kommer att bli en bossig storasyster. Jesper gillar verkligen studsmattor och allra roligast är om Jessica hoppar så att han studsar, springa runt eller bara kasta bollar, men fota är inget lätt.
Ps: IRL = In Real Life!

The blog is back after a long siesta. Jesper loves to bounce, which we did today with neighbour Jessica and yesterday with my colleague’s children.

Hemma en sväng

79 cm lång och 10,6 Kg tung.


Jesper fann sig direkt när han kom hem och det tog inte lång tid innan han stod utanför städskåpet och pekade och ropade Mmmm. Det var bara att plocka fram dammsugaren, men det räcker inte med den utan det ska även moppas och sopas. Inte heller räcker det med att dra fram grejerna utan de ska användas också, antingen av mig eller honom själv. Man skulle kunna tro att med en sådan pedant borde huset alltid vara rent men han drar ju fram precis allt från lådor och det slängs kors och tvärs och efter varje matstund är det söligt på golvet. Att huset är målat i Falu rödfärg som fastnar på händerna gör ju att väggarna är fulla av röda handavtryck. Idag hjälpte han i varje fall till med att dra upp ogräs ute vilket var snällt.

 A suitable t-shirt for our Mr. Happy

Jesper was pleased to be back at home and immediately started hovering but we must also mop the floor and sweep it, several times, every single day. You’d think by now our house would be spotless but no. After the floor was done it was time to clean the windows. Let’s say I’m pretty tired of it but if it keeps him happy, so it must be.

 

 

 

Bockets Farm

Tyvärr var det lite för varmt den här dagen också men vi kommer tillbaka en annan gång.


Jag var förvånad hur trevlig den här lilla “4H-gården” var med många olika sorters lantdjur och stora lekytor för stora som små. Inte var det långt att åka heller. Vi såg olika sorters kaniner, marsvin, gätter (varav en mjölkades under en visning), får, kor, hästar, åsnor mm. Jesper gillade mest lekhörnan där han fick rejält med spring i benen när han följde efter de stora barnen uppför trappan som ledde till en rutschkana. Han är riktigt snabb, även om han kanske inte riktigt springer än så är det inte långt borta och massor med energi har han. Jag gillade grisracet mest för det har jag inte sett innan och de små sprang riktigt fort. Tyvärr vann ingen av grisarna som vi hejade på, så nästa gång får Jesper vifta flitigare med flaggan.

***

I really enjoyed spending a couple of hours at Bockets Farm, though it was way too hot. Luckily it’s not far to drive so we can go back. We saw all sorts of animals, such as rabbits, goats, sheep, cows, lamas, horses and donkeys. Jesper preferred the play area and he’s getting very quick, nearly running, and he’s got plenty of energy. He loved going down the slide with us and I preferred the pigs race. Which I’d never heard of before but they were very quick. Unfortunately none of the pigs we sheered for won, maybe Jesper should have waved more with the flag?

 

Looking out for the pigs!

He is cheering for the red one!

Boaris Johnson was the winner! 

Dah!

Ja så låter det när Jesper ser en av hundarna, dessutom skrattar han nervöst eller om det är uppspelt.

Nu har han blivit modigare med hundarna men han aktar sig för huvudet på den stora hunden, även om det är den lilla som jag kan tänka mig säger ifrån. Små pojkar kan inte skillnad på klappa fint och slå, så jag håller mig i närheten. Dessutom har hundarna förstått att Jesper tappar en massa godsaker, och Jesper förstår att hundarna äter det han kastar och får han inte hålla brödbiten själv kastar han det han har i munnen.  Vi har också haft varmt, 30 grader, så Jesper har gungat och ätit ännu mera glass. Dagens värsta var annars att Jesper plockade upp en död mus inne i Chris rum, så jag kommer ha mardrömmer så fort jag hör minsta pip.

 

Dah! Is what Jesper says when he sees the dogs and then he points and laughs excitedly or if it is slightly nervously? The dogs have figured out Jesper drops a lot of food and Jesper has realised the dogs eat what he throws to them so if I won’t let him hold the bread he’ll simply throw what he’s got in his mouth.

 

I keep an eye on him with the dogs because small boys don’t know how to tap nicely and suddenly he may hit them instead.

 

Jesper enjoys Grandma Mimmi’s new swing.

30 degrees so we chill out in the shade, waiting to hear DAH!

 

More ice-cream! Which Chris insisted Jesper should eat by himself so that we could laugh at him but Jesper got his revenge by throwing the ice-cream on Pappa. I must also mention that Jesper picked up a dead mouse from Chris’s room!

 

 

 

Trodde du ja!

Chris var säker på att Jesper kunde äta utan att kladda ner sig.


Som ni ser gick det inte speciellt bra. Hos Farmor är det full rulle. Jesper vågar inte riktigt gå ensam så man måsta hålla handen medans han utforskar rum efter rum. Städskåpet lokaliserades inom 24 timmar. Så här långt är det bara en hundmatskål i keramik som gått sönder trots att huset är fullt av antikviteter, arvegods och småkrafs. Förra veckan gav Mormor & Morfar 2 studsbollar i present. Här finns prydnadsägg från fastna i halsen små, till ömtåligaste och gjorda i marmor som får precis samma behandling som bollarna hemma.

In England they have Finger sticks (majskrokar) covered in carrot powder. Last time Jesper had them was when he was 9 months old so by now Chris assumed Jesper would be able to eat them without turning orange.  Not quite there yet! This far Jesper’s only broken a ceramic dog food pot, even though the entire house is full of antiques, inherited old items and random small fragile items. TBC...

Minns ni det här?

Det är kul med bloggen - att man kan gå tillbaka och se vad som hände tidigare månader eller år.


När jag tittar tillbaka på bilder från när Jesper var nyfödd liten baby så ser man fortfarande att det är han. Det är nåt med ögonen och munnen som känns bekant. Däremot har jag lite svårt att se att pojken på bilden är samma krabat som numera går omkring, och ännu värre blir det för var år tills vi uppdaterar passet.

 

When I look back at Jesper beeing newborn I still see that it’s him. However I find it hard to believe that this 3 month old baby on the passport is the same person as our little boy.

 

Mmmmmmmmmmmmmmmm

Ni anar inte på hur många olika sätt man kan säga Mmmmm.


Jesper pratar på sitt egna sätt. Det är mycket Baba, Dada, Vava, Bah, Dah, olika glädjetjut, Mamma och Bappa, och så favoriten Mmmm. Det är alltid följt av en högerhand som pekar på något obestämt. När vi sitter vid matbordet gäller det att lista ut vad MmmMmmm och handen pekar på så jag ger en smörgås, som flyger i golvet, Mmm, jag ger vattenflaskan, som flyger i golvet, Mmmmmmmmm (mer irriterat) jag ger en bit av min mat som smakar ok en liten stund tills det åker i golvet, MmmmmMmmm, jag ger mjölkförpackningen, som han skruvar upp korken på och häller ut mjölken och börjar nöjt plaska och sörpla i sig.

Jesper’s favourite and most annoying ”word” is MmmmmmMmmmm, which is always followed by the right hand pointing towards something. It’s not easy to understand what MmmMmm means and you can’t imagine in how many ways that sound can be said. In this case MmmMmm meant ice-cream!

Äta själv

Jag hade ingen aning om hur bra Jesper faktiskt kan äta själv.


Jag brukar ju klaga på att han inte äter tillräckligt bra så jag tänkte att det kanske var dags att börja träna på att äta själv eftersom han börjar förskolan nästa månad. Nu börjar jag misstänka att Jesper smygtränat med Pappa. Jag förstår också vitsen med tallrikar med sugpropp, så det hamnar på shoppinglistan. Nästa steg är kanske att låta honom äta lunch själv med sked men jag vet inte om jag vågar anta den städutmaningen.

 

I didn’t have a clue Jesper could eat this well by himself. I guess he’s been practicing with Pappa to get ready for daycare next month. Some may not call this well, but I was impressed.

 

 

Norrtälje

Är en stad man åker förbi när man ska med färjan till Finland, eller så kanske man har lantställe i närheten.


Tyvärr var inte butikerna vid gågatan öppen men vi hade trevligt ändå: Jesper, Jag, Mormor & Morfar. De hade varit barnvakter igen medans vi var på 30-års fest (det gäller ju att passa på). Vi hittade en lekpark och där piggnade Jesper till, men tyvärr är det inga andra barn som förstår hans språk och ser han någon klättra i ex. repstegen så ska han göra det också, fast han är för liten. Lunchen intogs på Åtellet men Jesper ville inte äta nåt annan än lite knäckebröd och Morfars pommes. Jag vet att man inte ska låta honom äta skräpmat men vad gör man när allt annat hamnar på golvet?

 

 Here we are in Norrtälje together with Mummo and Grandpa, who had been babysitting, again.

Jesper had no problems with first eating an ice-lolly and then my ice-cream; however lunch was a big NO except Grandpa’s French fries. I’m not happy with him eating junk food but what do you do when he throws everything else to the floor?

En tur till Göteborg

Det divideras om att Göteborg är Sveriges framsida, och visst är det en fin stad med ett lugnare tempo än Stockholm.


Nu var vi inte i Göteborg för att strosa runt på Avenyn utan för att säga hejdå till en mycket gammal släkting. Tanten blev hela 107 år! Vi sa det på kvällen att det är inte alla som upplevt att de dels sett den första bilen år 1915, för att avslutat sitt liv med att använda texttelefon och ha dator på rummet. Jesper var på ok humör trots missad förmiddagssömn. Han knallade runt i kyrkan och utforskade dess trappor och fantastiska akustik genom att skrika så högt han kunde. Flygresorna börjar också bli en allt större utmaning då han vägrar sitta still och lägger sig ner på golvet och skriker om han inte får sin vilja igenom.
 
 

We were in Gothenburg for the day to say farewell to a very old relative. The lady was 107 years old and she had seen the first car in 1915 and ended her life by using a text telephone and having a computer on her room.

 

Who enjoyed Mummos food but not his own babyfood? Who then ate Pappas cake? JESPER!