Ny lekhörna

Babyhörnan är utkastad och in kom bord, stolar och kök.

Eftersom Matilda inte längre använder sitt babygym har vi sålt eller skänkt bort en hel del babysaker. För pengarna inhandlades bord, stolar, förvaringslåda, matta och kök. Jesper var minst sagt nöjd. Han har bjudit på så mycket pannki (pannkakor) och te/saft att vi knappast gjort nåt annat. Matilda är nöjd hon också. Hon ställer sig upp och går längs med möblerna, öppnar och stänger dörrar. Om hon får tag i en stekpanna låter det bank, bank, bank i hela huset. Äntligen har jag fått till en lekhörna som jag är riktigt nöjd med, för ska det lekas i vardagsrummet vill jag att det är lite fint och man ska kunna gömma sakerna. 

Since Matilda is no longer using some of her baby toys we decided to sell what we could. For the money we purchased table, chair, carpet, storage box and a kitchen. We have already been to several tea parties and Jesper also makes panki (pancakes). Matila is happy too. She walks along the furniture and open/closes doors. Most of all, I’m very happy with the new play area. 

Från hit till hit

Varför inte gå tillbaka i arkivet och tänka tillbaka på den 25 sept.

Från första stund som ”Bäsa” kom in i Jespers liv har han varit en fantastisk storebror. För att citera min mamma ”Det var som att han tänkte: Jaha, är det så hon ser ut”. Någon avundsjuka har vi inte märkt av, men visst påverkades han. Det var helt klart lättare innan med bara ett barn men jag kan inte tänka mig hur Jesper skulle vara om han var själv. Det är så självklart att det är Jesper & Matilda.

Jesper was a proud big brother but even more happy to have his own hoover. 

From here to here in 9 months. From day 1, Jesper has been a fantastic big brother. As my mother said: “It was as though he though: Is that what she looks like”. He has never been jealous but of course it had an impact upon him. I can’t imagine Jesper without Matilda. 

Grattis 9 månader

Idag har vi nått en milstolpe i Matildas liv.

Vilken resa hon gjort på 9 månader. För var dag blir hon mer och mer stabil på fötterna. Hon kan krypa, ställa sig upp och gå längs med möbler. Hon gnäller mindre än tidigare men hon blir orolig när hon gett sig iväg på egna äventyr och inser att hon är ensam. Hon använder sig av andra ljud mot tidigare, och hennes DaDa roar såväl henne som Jesper. Precis som honom tycker hon om att jaga och kasta bollar. Favoritmaten är precis allt och hon äter upp fortare än Jesper ens tagit sin första tugga. Några tänder har hon Fortfarande inte. Hon är beroende av napp och om hon inte kramar sin kanin om natten så kramar hon mig.

Matilda 9 månader

06.00 Frukost (gröt)

8.30 Mellis (bananmos)
9.00–10.30 Sova 1,5 h
10.45 Lunch

12.00 Mellis (fruktpuré)
13.00–14.00 Sova 1 h

14.30 Mellis (gröt)

16.00 Mellis (fruktpuré)
17.30 Middag

19.10 Välling
19.30 Sova

9 months! We have reached a milestone in Matilda’s life. She can crawl, stand up and walk along furniture. She has also started to make different sounds which seem to amuse both her, as well as Jesper. She has also learnt to throw balls down the stairs and she is just as amazed as Jesper was when he was her age. 

På dagis

Tänk, nu har Jesper snart gått ett helt läsår på dagis.

Såhär i slutet på terminen passade jag på att ta några foton från Jespers dagis. Han trivs bra där och personalen är mycket nöjda med honom. De tycker att han är en glad och rolig pojke. Det är ett förhållandevis litet dagis med en stor innergård med sandlåda, rutschkana, cyklar och en liten skogsdunge. Invändigt är det två avdelningar och där Jesper går finns ett par olika rum som möbleras om några gånger om året för att erbjuda nya lekmöjligheter. På väggarna hänger målningar och fotografier av barnen som även används för olika lekar och språkträningar. De hittar på så många aktiviteter som jag aldrig skulle ha en tanke på att göra, ex skulle jag ALDRIG komma på att göra målningar med levande Sniglar, eller Nigel som Jesper säger. Tack vare dagis har Jesper utvecklats jättemycket och han har växt nåt enormt på längden för jackan brukade gå ner till knäna. Snart väntar ett par veckors sommarlov. Här ser ni hur hans första dag på dagis var. 

Soon Jesper’s been a year at his Daycare and here is a link to his first day. The first photo is seen above where his clothes is being kept. It’s from his first month when they were discovering items through a magnifying glass. The entire place is covered with drawings and photos of the children. Such as when they were discovering snails, or nails as Jesper says in Swedish. He was very persistent telling me the bus was HIS, in the same way as he always tells the other children I’m HIS mummy, or MY daddy. Finally is a photo of the children’s Midsummer pole. 

Midsommar

Det här var nog en Midsommar som kommer att falla i glömska.

Planen var att som tidigare år gå ner till Riddersvik för att ha picknick och dansa runt stången. Tyvärr blåste det kallt och alla utom Jesper frös. Matilda gnällde vilket gjorde det svårt att äta. Jesper sprang antingen runt och välte ut vår mat eller så var han på väg ner till vattnet. Vi gav upp redan innan festligheterna dragit igång. Det var helt enkelt lättare att vara hemma. Efter en middagsvila träffade vi grannarna. Grillade, hade 5-kamp och umgicks fram till midnatt. Barnen lekte och hade roligt. Via den här bloggen såg jag att vi ändå lyckades tajma in de flesta Midsommar måsten. 

Our Midsummer celebrations didn’t really go as expected but we still managed to do most things as Visit Sweden suggests. It was too cold so we gave up the picnic and dancing before the event had even started. It was easier to go home and after the children had slept we enjoyed a fun evening with our neighbours.

Morgonmys

Så här brukar det se ut hos oss på morgnarna.

Jesper sitter som klistrad framför TV:n och tittar på traktorer och grävmaskiner. Han är 2 år och 3 månader och han byter DVD filmer lika fort som vem som helst. Visst, han råkar kanske repa några och han sprider filmerna runt sig. Men hur många äldre är det som inte klarar av att hantera en video? Att titta på videoklipp på Youtube är en annan favorit. Där tittar han gärna på brandbilar, helikoptrar och motorsågar. Det blir intressant att se vad som kommer att fascinera Matilda. Jesper får titta på det han vill utan att vi har påverkat honom. När han ser en rosa bil säger han ”Bäsa”, vilket jag aldrig har sagt utan på något sätt är det medfött. 

 Our place in the mornings. Jesper is 2 years and 3 months old. He knows how to turn on the TV and changes DVD like he has never done anything else. He also watches Youtube daily. He likes to see fire trucks, helicopters and cutting down trees with a chainsaw. I wonder what Matilda will watch?

Aj! Aj! Aj!

Vad säger Jesper om han ser vad du gör?

Som tur var gick det bra den här gången att Matilda lånade Jespers bil. Ibland är han jätteduktig och ger henne någon leksak som han precis använt. Andra gånger ska han bara ha allt som hon har och sliter leksaken ur hennes hand. Jag har alltid trott att fördelen med syskon är att man lär sig att dela med sig och alltid har någon lekkamrat. Nu när Matilda börjar krypa händer det att Jesper ropar till henne ”Kom Bäsa”. Men hon förstår tyvärr inte vad han menar.

 Last year Jesper learnt to ride the car. He was so small and could hardly reach down and he could only go backwards. Slowly he learnt to turn and go forward. Now the car is getting small for him but he still races around the house or outside like a rally driver. Soon Matilda will take over the car and do the same journey as Jesper has done.

 

På upptäcktsfärd

Sakta men säkert börjar hon utforska huset.

Matilda börjar så smått att våga sig ut på egna upptäcktsfärder. Efter en stund blir hon dock alltid orolig och börjar gnälla och gny. Hon vill inte bli lämnad ensam utan vill gärna bli buren eller så vill hon öva på att stå. Det här med att inte vara ensam gäller fortfarande också på nätterna. Hon sover själv till midnatt sedan brukar jag plocka upp henne och vid 2 får hon välling. Därefter försöker jag få henne att sova i egen säng fram till dess att hon vaknar vid 5. Det är minsann inga sovmorgnar.

 Soon we will have to watch the door so that she doesn't excape.

Matilda on the go. 

 At a nearby playland.

Olika faser

Jag är säker på att alla barn går igenom i stort sett samma faser.

Jesper är som sagt i Jag-vill-också fasen. Han börjar komma in i Kan-själv. Det kommer verkligen att testa mitt tålamod. I lekparken brukar han säga: Min tur! Men framförallt påpekar han för alla Min Mamma! Eller Min Pappa! Högt och tydligt inför de andra barnen ska det sägas så att de verkligen förstår. På kvällarna brukade nattningarna gå bra men nu har vi kommit in i jag-vill-inte-sova fasen. Det tar 60-90 minuter innan han somnar och han kommer på alla möjliga ursäkter för att inte sova. Exempelvis ska han ha nallar i sängen vilka han naturligtvis ”tappar” utanför sängen och dem måste jag/han naturligtvis hämta. Förr eller senare går det över och förhoppningsvis blir inte Matilda lika jobbig. Just nu sover hon sig igenom hans bus.

 Jesper’s expression – arms out means, Matilda’s bottle is GONE! or I don't know!

As far as I can remember, Jesper has NOT seen me clear any weeds out from our garden. Yet this is how I found him. It’s our neighbour that has influenced him. Jesper is sooooo helpful. 

Allt på en gång

Matilda har gjort stora framsteg som jag inte hunnit dokumentera.

 '

Numera kan hon: sätta sig upp, krypa, ställa sig upp, sätta sig ner, gå uppför trappan, öppna och stänga lådor och ligga på mage och sträcka sig efter något som jag gömt under soffan. Fjärrkontrollen, mobilen och allt som Jesper har är mest intressant. När hon väl bestämt sig för vad hon ska ha jag då gör hon allt hon kan för att få just den saken. Om jag tar ifrån henne något blir hon ledsen. Hon är alltid hungrig så allt ska smakas på. Idag haffade jag henne med att glömma bort att hålla i sig så för en millisekund stod hon själv. Bör jag tillägga att jag inte riktigt hänger med utan hon är just nu steget före. 

Matilda has learnt so much this month. She can; crawl, stand up, sit down, go up the stairs, open and close drawers and she can also lie on her tummy and reach items that I have tried to hide under the sofa. 

Bara vi två

Nu har jag 48 timmar på mig att ladda batterierna.

Egentligen skulle det krävas mer än 48 timmar för att ladda dessa tomma batterier men det är bättre än inget. Jag skickade iväg Chris ensam med Matilda. Det är bra för dem att umgås lite själva. Hon är annars som ett plåster på mig. Istället får jag tid att vara med Jesper och när han är på dagis får jag göra precis vad jag vill. Vi har haft det väldigt lugnt och skönt, utan några större kriser. Självfallet undrar han var Pappa är och det är svårt för honom att förstå att han är borta ett par dagar. Vi åkte till stranden men Jesper var sån fegis att han knappast ens vågade blöta tårna.

I’m home alone with Jesper recharging empty batteries. I sent Chris off alone with Matilda to the UK. It will be good for them too to spend some time together.

Under vatten

Nu har hon väl ändå tagit sig vatten över huvudet.

Sista gången på babysimmet erbjöds undervattensfoto. Det är kanske inget foto att skryta över men så här ser i varje fall Matilda ut när hon dyker. Det var intressant att se att hon öppnade ögonen under vattnet. Det har jag hört att bäbisar gör men jag har aldrig sett det själv. Babysimmet är över och vi får se ifall Chris kanske vill simma med henne efter sommaren när kurserna drar igång igen. Nu var det jag som gick på de flesta simtillfällena förutom det allra sista och Matilda älskade det.

It’s a couple of weeks ago since the baby swim finished. A photographer was there and our picture may not win any price for the best photo but at least it was interesting to see what she looks when diving. 

Nationaldagen

Vid det här laget borde vi egentligen ha en svensk flagga.

Jag tror att det är tredje året som vi firar nationaldagen hos oss med en BBQ. Vi hade tur med vädret och kunde vara utomhus. Jessica och Jesper bråkade och skrattade om vartannat. Jesper imponerade de andra gästerna med sitt goda ordförråd: Korv! Glass! Min! Verkligen användbara ord. Sedan flirtade han en hel del med Maria, gav henne pussar och så. Även Matilda var på gott humör. Det var väl alla nya ansikten och uppmärksamheten som gjorde att hon slutade gnälla. Hon har så smått börjat krypa och plockar åt sig allt hon kan hitta och stoppar det i munnen. Trots det är hon fortfarande inte nöjd.    

As usual, we celebrated the National day at our house with a BBQ. It was really nice and Chris had prepared a difficult quiz which I happened to win. Matilda has slowly started to learn to crawl and is not staying still for my photos.    

Det stora blå

Det är tidig morgon och vi är alldeles ensamma vid en spegelblank sjö.

Den unga receptionisten berättade att frukost serveras ända fram till kl 12. Intressant, men min fråga var: NÄR BÖRJAR DEN? Svar: kl 8. Det är långt efter vår vanliga frukosttid så för att döda lite tid på ett hotellrum gick vi ut på Piren i Jönköping. Vättern låg alldeles spegelblank och det var redan varmt i luften. Jesper mumsade på en gammal fralla och tittade på båtarna. Matilda satt lugnt i vagnen. Jag kände mig lyckligt lottad. Frukosten gick bra men det är inte enkelt med två små barn.

Lake Vättern on an early Sunday morning, before our breakfast buffet. 

Bästa helgen

Det blev många timmar i bilen men det var det värt.

Ibland får man ta sig tid att även vårda vänskapen med dem som inte bor speciellt nära. För mig blev det ett kärt återseende att åka till Habo och Jönköping. Jesper hade inga som helst problem att anpassa sig. Så fort han kom in i respektive lekrum hade han fullt upp. Han kunde sitta inne på rummet och leka med bilar eller hålla på i leksaksköket i flera timmar. Han brydde sig knappast om de andra barnen, eller att äta mat. Det var bara onödiga pauser. Att hoppa i studsmattan bjöd på en hel del skratt. Det är alltså i Habo de bästa barnvakterna finns! Synd värre att det är så långt. 

We travelled all the way to Habo to see my old friends for the weekend. If they only lived closer!. They would be fantastic babysitters. Jesper loved to play with all toys and sometimes he didn’t even care about the other children.