Somehow Jesper usually manages to wake up just as we’re going to eat and refuse to be left alone.
Igår fick vi ännu ett uppskattat besök. En släkting som bor i samma område kom passande nog förbi precis när vi skulle äta lunch. I vanliga fall brukar det vara en opassande tid att komma på, men i detta fall så hade Jesper precis vaknat. I stor sett slängde jag Jesper i armarna på Sonja så att vi båda skulle kunna äta lunch samtidigt. Det blir tyvärr lite stressiga luncher/middagar för antingen äter man i skift, slänger i sig maten för att barnet skriker eller så får man ha en papegoja på axeln. Från och med nu funderar vi på att ringa Sonja varje gång vi ska äta.
***
We had another visitor on Sunday. It was my relative who lives in the neighbourhood. They came round just as we were about to have lunch and Jesper had just woken up. Sonja hardly got inside until I’d thrown the baby in her arms so the two of us could have lunch together. From now on we'll consider phoning Sonja every time we're going to eat.
No comments:
Post a Comment