I måndags väckte Jesper
mig vid midnatt och var klarvaken. Jag gick ner med honom så att han fick ligga
på mage och pilla på några grejer på en filt medans jag åt en nattmacka. Så ser
jag hur han lyfter armarna och trycker ifrån och börjar glida bakåt på golvet.
Runt, runt tills han tröttnar och somnar en timme senare. På dagen hade vi
varit på öppna förskolan och ni vet hur det är. Man tänker på något och så helt
plötsligt kommer man på det och vill direkt prova för att se ifall det
fungerar. Precis så tror jag att det var för Jesper.
Jesper woke
me up at midnight on Monday night. He was wide awake so I took him downstairs
and put him on the floor on his tummy. While I ate a sandwich I saw how he
raised his arms and pushed himself backwards. Round and round until he fell
asleep an hour later. During the day we’d visited the public preschool and
Jesper saw how the other babies were crawling and walking. You know what it’s
like. You think of something and then suddenly you realise how to do it and then you want to
try it ASAP. That’s exactly what I think happen to Jesper.
Naturligtvis, så fort jag börjar filma så slutar han men ni ser att han rör sig.
No comments:
Post a Comment