Inbrytarkungen

Inget hemligt, och ingenstans är förvaringen säker.

Sedan Jesper upptäckte hur behändig pallen är kan vi inte ens stänga dörren till städskrubben och hålla honom därifrån. Nycklar är det nya måstet. Han kräver att få en nyckelknippa som han stoppar in i nyckelhålet och så vispar han runt. Vad händer? Jo han låser dörren! Numera kan även jag låsa upp med en skruvmejsel. Om ni tittar på golvet ser ett observant öga att han även tagit med sig några gosedjur in till trånga skrubben. Sedan står han på pallen och öppnar/stänger dörren. MEN… jag och Matilda ska också balansera där inne tills han bestämt att nu är det färdiglekt. Det finns verkligen inte mycket plats för mig att stå på, dessutom vill jag inte ha honom där eftersom vi förvarar kemikalier mm plus att det finns sladdar/kablar/rör som jag inte alls vet vart de ska. Men att få ut honom därifrån är en mardröm, går knappast ens att muta med glass. 

 Happy boy in his favourite room!

This is what Jesper’s favourite room looks like. There is very little space. His new game is that we (me, him + Matilda) have to balance there while he opens and shuts the door. He also demands to use the keys, which he puts in the key hole and locks the door (with any key, not the correct one). Hence I’ve learnt to open the door with a screw driver.