Plötsligt när vi sitter i bilen
börjar Matilda klappa händerna.
Jag vet inte om det var musiken eller tristess men hennes nya är att
klappa händerna. Klapp, klapp, klapp sitter hon. Varje gång ler jag och hon ler
tillbaka och blir jätteglad. Tänk vad lite som behövs, bara en sån enkel sak
som en klapp.
Matilda’s new thing is to clap her hands. Clap, clap, and clap. Every time I
smile and she smiles back. We don’t need more entertainment than a clap.
No comments:
Post a Comment