Tänk jag fixade att vara själv med barnen nästan hela helgen. Jag fick i och för sig hjälp av mina föräldrar. Om barnen är själva med Mummo & Morfar så går det bra men så fort jag kommer hem blir de klängiga, gnälliga och de börjar bråka. Då duger ingen annan utan jag måste göra allt. Det går inte att gå någonstans själv. Det tär på krafterna. Jag önskar att Jesper vore så här glad hela tiden.
I managed to be alone with the children
nearly all weekend by myself. Thou I had some help from my parents. The kids are fine being
alone with my parents but at soon as I step through the door I’m the only one
that may help them. It’s very annoying and I wish Jesper was always this happy.
No comments:
Post a Comment