Vår närmsta pulkabacke var välpreparerad
I söndags släpade vi oss ut och gick hela jättelånga vägen till pulkabacken. Det var minst några hundra meter men flera mil enligt barnen. Väl framme möttes vi av en mycket stor stenig och isig backe. Det gick så fort att båda barnen började gråta och vägrade åka mer. Å där hade vi släpat oss ut. Som tur var tyckte de bättre om att springa och rulla nerför backen. För oss var det spännande att kika på husen på andra sidan gatan. Det är väl omkring 25 hus på vår sida och säkert 10 hus på andra sidan vägen som byggdes före våra, kanske runt 2005? När jag ser hur Jesper kastar sig nerför slänten förstår jag varför overallen är smutsig och tyget på knäna är väldigt utslitet. Kallt tyckte det också att det var.
This is our new local slope. It was so fast the children cried and only wanted to run or slide down the slope.
No comments:
Post a Comment