Sista från Finland

Det är inte ofta Jesper ser något som är mer spännande än min kamera, men Mumintrollet var något nytt.


Mitt sista inlägg från Finlandsresan tänkte jag skulle handla om maten. Det Jesper uppskattade mest från buffén var de Karelska pirogerna och vattenmelonen. Helst ska melonen vara så vattnig att det bara rinner när man klämmer den i handen. Därefter kan man plaska med handen och gärna också ”torka” bordet med det som återstår. Sedan kan man äta vad som är kvar. Jag torkar bordet innan men - lite skit rensar magen, brukar jag tänka. Sista dagen åt vi i A’la Carte restaurangen och vilken miss. Det tog en timme innan vi fick maten som vi sedan åt på 10 min och därefter tog det 20 min att cleara notan. Det hade säkert varit helt ok innan vi fick Jesper eller om man har ett barn som snällt sitter i barnstolen. Jesper sitter snällt ett tag sedan börjar han protestera, kasta maten eller det som finns närmast (han kastar numera också riktigt långt) och slutligen ställer han sig upp i stolen.

 

 Next year Moominworld in Naantali

It’s not often Jesper finds something more interesting than my camera but the Moomin was a new experience. At the breakfast buffet Jesper preferred “Karjalan Pirakka” or water melons. The melon should preferably be so juicy that the water drips down your arm when squeezing it. Thereafter he splashes around with the other hand and cleans the table with what’s left. Very hygienic!