Ny bilbarnstol

70 cm lång och 8 750 gram tung.


Titta vad liten han var i babyskyddet när han var nyfödd. Nu sitter han fast rejält med axlarna. I butiken sa de att vi inte behövde uppgradera förrän han är 1 år. Det tycker jag är lite väl sent. Det heter trots allt babyskydd och sedan bilbarnstol. Jesper fick provsitta fyra olika barnstolar och om han fick välja, skulle vi inte köpa någon av dem. Nu är det trots allt JAG som bestämmer så jag hoppas att han senare uppskattar den lite sportigare varianten från Axkid som vi köpte. Jag får ta något foto när han sitter i den nya bilbarnstolen. På bilden till vänster är han 4 dagar och det syns verkligen att han hade gulsot.

 ***

Jesper is now 70 cm long and 8.750 gram heavy, compared to 2.770 gram as seen on the left. We thought he’d weight more but the last few days of bad tummy has probably made him loose a little bit of baby fat. At least the new car seat has been installed. I’ll have to take a photo to show you what it looks like since the baby car seat is getting too small.

 

 

 

A tribute to Pappa

Today is Swedish father’s day and the first time Chris gets to experience the joy of getting a new tie.


Det blev ingen fars dag slips för Chris, istället fick han ett kort, choklad, en liten flaska Portvin och så åt vi pannkakor med Nutella till frukost. Det sistnämnda var kanske inte hans önskemål men han uppskattade det minst lika mycket som jag. Jesper älskar verkligen sin pappa. Det bästa är naturligtvis när de busar tillsammans men Pappa är också en av de tryggaste platserna att sova hos. Jesper somnar konstant i Chris famn när vi sitter i soffan och tittar på TV.

 ***

Chris didn’t get a tie for father’s day. Instead he got some chocolate, cards, Port wine and we had pancakes with Nutella for breakfast. Jesper really loves his father. The best is of course when they play together but Pappa is also the safest place to sleep at. Jesper constantly falls asleep in Chris lap when we sit in the sofa.

 

 

 

 

8 månader

En glad kille som fortfarande inte kan få nog av att hoppa.


Jesper är redan 8 månader. Han börjar bli redo att ge sig av på egna upptäcksfärder men än så länge vet han inte riktigt hur. Han kan hasa sig fram på rumpan eller dra sig framåt med hjälp av exempelvis ett stolsben. Han kan även öppna och stänga kökslådor och han försöker att ställa sig upp genom att sätta i ett ben i golvet och dra sig upp men han är inte tillräckligt stark. Han äter gröt till frukost, fruktpuré på för- och eftermiddagen samt burkmat till lunch och ibland också till middag. Eftersom han inte dricker välling så äter han ibland gröt på kvällen. Hur mycket han äter är helt olika. Ibland mycket andra gånger skriker han bara och slår ifrån sig maten så att den far all världens väg och nöjer sig med vatten. Favoritmaten är dock samma som tidigare men den börjar få konkurrens av majskrokar som han gärna stoppar munnen full av.

Jesper is 8 months old. He can’t crawl but he sits on his bum and pulls himself forward by grabbing anything he can hold on to. He is also trying to stand up by putting one foot on the floor and then pull himself up but he doesn’t get all the way. He eats porridge for breakfast and fruit purée in the morning and afternoon. He eats lunch and sometimes dinner too, but it’s difficult to say how much.

 

 

 

Jag får inte nog

Vad får jag inte nog av? Jo av denna vackra sjö – Mälaren


På samma sätt som jag om och om igen vill gå ner till Mälaren så fort det är vackert väder,så vill Jesper göra alla nya saker som han lär sig om och om igen. Just nu vill han bara kasta saker och man måste ge honom bekräftelse att man ser hur duktig han är. Varje dag vaknar han pigg och glad och redo för att upptäcka världen, tyvärr kan jag inte säga att jag vaknar lika pigg men jag försöker.

I just can’t get enough of this view, lake Mälaren, on a beautiful day. -2 degrees and clear blue sky and a sun that is getting lower and lower for each day.

 

Med andra små människor

Han är kanske inte den mest framfusiga bebisen, men Absolut Den Gladaste.


Nu har vi inte längre några organiserade mammagruppträffar via BVC. Däremot träffas vi på öppna förskolan eller hemma hos någon där vi har knytislunch. Det är trevligt och man får lite tips och idéer. Barnen är för små för att leka med varandra men det är bra att Jesper vänjer sig vid lite stoj och stim. Ibland drar han någon i håret, andra gånger blir han omkullknuffad.

 ***

He may not be the most forward baby, but Certainly the Happiest. I meet the other mummies and their babies from my mummy group every now and again. Last week we had lunch together and no wonder Jesper was this happy since he slept during most of our lunch and dessert and only woke up when the others were getting too tired.

I love how the wallpapers and rug is matching Jesper’s top. Photos by Cecilia J., the 31st of October 2012.  

 

Att få stå i centrum

Kasta, plocka upp, skratta! Kasta, plocka upp, skratta! Om och om igen…


Idag besökte vi Hans & Sonja. Jesper visade dem hur duktig han är på att kasta saker. Roligast var det att kasta en plastsked som hela tiden hamnade på golvet. Han skrattade och var så glad att vi andra inte kunde göra något annat än också skratta.

 Isn’t it great to be in the center of attention? Jesper loved seeing Hans & Sonja today and his favorite game was to throw a plastic spoon on the floor that we constantly had to pick up. He laughed and laughed.

I lekparken

Än så länge slipper jag stå och frysa i en lekpark tillsammans med andra okända föräldrar.


Om jag är ute och promenerar och Jesper inte vill sitta i vagnen så brukar jag stanna till vid någon lekpark och gunga. Men det är inte så att vi medvetet går ut och gungar eller sitter i sandlådan. Det tycker jag att han är för liten för.

 

This far, it’s not that often that we go to the playground, but when we do go, Jesper really enjoys the swings.



Halloween

Bus eller godis, bus eller godis, bus eller godis.


Vi får se om det knackar på dörren ikväll eller till helgen. Jag minns när jag bodde i Bristol och en kompis (Johan) hade fått Halloweenbesök av några barn. Han erbjöd dem inte något godis och deras bus bestod i att måla dörren. Hur illa minns jag inte men han blev arg. Här är nog barnen snällare och vår ville Jesper kommer aldrig hitta på något bus. Jespers farmor tyckte att han hade rolig humor då han gillar när vi gör indianljud på honom. I måndags på öppna förskolans sångstund visade han också att han kan göra samma ljud med underläppen och snart testar han nog själv också.

Grandma thought Jesper had a great sense of humor since he likes when we do the Indian sound with him. Soon he’ll probably try a little bit himself.

 

Här är jag i lövhögen

Det här är min favoritbild av mig själv i en lövhög.


När vi var ute och fotade Jesper kastad Chris löv i mängder men det blev aldrig så bra som i New York. Det måste ha varit något speciellt med de Amerikanska löven. New York är en stad som många säkert har på sin - att besöka lista. Jag var i New York för ett par år sedan och fick uppleva staden innan jul.
 

Central park, New York, December 2007

 



Han vet vad som är viktigt

Kaffe, varm choklad, kanelbullar och balleringkex är nödvändiga ingredienser för en bra promenad.


Vi tog med oss Andy, Sarah och Jessica för en promenad vid Görvälns slott. Det verkar dock ta ett tag för kroppen att vänja sig vid kylan. Den här gången var det tårna som blev iskalla. Vi hittade en bra picknickplats och tog över grillplatsen som några andra lämnat efter sig och skakade liv i brasan. Sarah gillade Chris hemgjorda varma choklad och kunde inte alls förstå hur han gjorde. Hmm varm mjölk och O’boy. Dessutom introducerade vi dem för Ballerinakex så nu är de fast.  

 He knows what's important. A hot drink and biscuits.

A favourite spot that we take a lot of visitors to.