Köksstolarna kan tyckas höga men han tar grepp om stolsdynan, häver sig upp, sprattlar med benen, stånkar och stönar, men till slut är han uppe. Sedan är det bara att ställa sig upp och klättra upp på bordet. Om jag har stolarna indragna slår han huvudet i bordet och står de för långt bort missar han avståndet och faller handlöst i golvet. Enda fördelen är att han trivs med att sitta på stolen och äta. På något sätt ser det ut som att han slappnar av och det kan behövas när han har så mycket energi.
I thought the chairs in the kitchen would be
too high for Jesper to climb up on, but no. He manages to climb over to the
table so nothing is safe there anymore.
No comments:
Post a Comment