Inte värt att tänka på

Vad är det som inte är värt att tänka på? Jo att fota ett barn som leker.


Milla, Ville och Vincent kom på besök och det var fullt ös från första stund. Enda gången Jesper var stilla var nog när han åt frukt och bulle, annars var det bara springa, klättra, leka och busa. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle hinna fota så det blev några bilder från i morse när vi var i lekparken. Jesper gillar Milla och hon tyckte att han hade växt sedan senast och att han var bra på att klättra. Jag måste hålla med om att han har fått upp tempot ännu mer senaste veckan. Dessutom började han visa prov på att hänga på räcket på övervåningen och det är ju säkert 4 meter ner till vardagsrummet så jag hoppas verkligen inte att han börjar klättra där.  

Here are some photos from this morning since there was no chance I’d be able to catch Jesper on camera while playing with Milla’s boys Vincent and Villiam.

Bröllop nr 3

Sweden meets England – wedding in the UK but the couple lives in Malmö.


På lördagen var det dags för nästa bröllop men tyvärr hade vädret svängt ordentligt: regn, blåst och kyla. Vigseln hölls i Chris gamla skolkyrka och med snaps och svenska gäster blev det en lättsam fest. Eftersom hela familjen Ratner var bjuden blev Jesper för första gången passad av en för honom vilt främmande människa. Nu hade barnvakten 3 barn och de började med att besöka en flygplansuppvisning så Jesper märkte inte ens att vi var borta.  De var så nöjda med honom och han hade inte varit ledsen en endaste gång, somnade också kl 8 helt problemfritt. När vi hämtade honom vid 23-tiden vaknade han till och vinkade hejdå! Roligt att det gick så bra och att alla blir så glada av hans sällskap!

I didn’t’ get any good photos neither from the church nor outside due to the rain. In church though, she had long sleeves and a veil. Unfortunately we won’t be able to attend wedding No 4 since it’s in mid-October. On Saturday the entire Ratner family was invited so one of Chris’ friends looked after Jesper. They thought he was fantastic, no tears at all. He even waved goodbye when we picked him up at 11 and he was still half asleep.

 

 

Bröllop nr 2

Det är verkligen “Fyra Bröllop och en begravning”, fast med olika gäster.


I fredags gifte sig en av Chris barndomskompisar i Jane Austens hemby och visst kändes det som att bröllopet gick i hennes tema. Jesper var hemma med farmor och faster. När vi kom hem hade de så många historier att berätta och de var så glada. Förutom att städa lyckades Jesper nästan låsa dem ute. Dörrar ska nämligen vara stängda och då gäller det att dörren inte går i lås, eller att låset sitter alltför långt ner, samtidigt som nycklarna hänger på en krok bredvid. Han vet nämligen hur nycklar fungerar men som tur var är inte koordinationen tillräckligt bra för att han ska få i rätt nyckel i nyckelhålet såvida han inte har mycket tur.

 Inte för att jag ville ha slöja, men om jag var tvungen skulle den se ut så här.

 Funny detail, and look how well the guests hats fitted with the decorations.

Four Weddings and a funeral – Wedding No 2. One of Chris’ friends got married in Jane Austen’s home town and it was obvious where the Bride got her inspiration from. Jesper was with Grandma and Auntie Katie who loved looking after their favorite boy, even though he nearly locked them out. Doors should be shut, says Jesper.

 

 

Läderbröllop – 3 år

Dessa bröllopsdagar, och fåniga namn har de också.

Här kommer ett mina favoritfoton från kyrkan. Det var faktiskt inte helt säkert att vi skulle ha brudnäbbar, men Chris övertygade mig. Jag är verkligen glad att Paulus och Aida deltog och spred glädje. Dessutom flyttades fokus från oss till dem och de stod för det finska inslaget.

3 year anniversary! I just love this photo of Paulus and Aida and I’m so happy Chris convinced me to have them as page boy and flower girl.

Första dagen själv

Jag höll noga koll på klockan och telefonen och tänkte hela tiden på vad Jesper gjorde.


Att känna till dagisets rutiner kändes bra där jag satt på jobbet. Mest tänkte jag på hur roligt det var att se på när barnen fick glass i fredags. Alla stod de runt fröken som delade ut Piggelin och längst bak i cirkeln stod Jesper och hoppade. Han väntade på sin tur men hela tiden var det någon annan som fick glass före honom och jag tänkte stackars barn om han blir utan, men han fick sin glass och var så nöjd. Hur gick då första dagen? Så vitt jag vet gick det bra. Han var ordentligt trött så det var nog mer ansträngande än när jag var med.

 At daycare's playground. Full of toys and areas to run around at.

 Baba! Dada! Jesper has a lot to say when he plays but he's the only one that understands.

Today was Jesper’s first day alone at daycare and as far as I know, he managed well. At work I was thinking of their daily routines but mostly I was thinking of last Friday when the teacher handed out ice-lollies. Jesper was standing at the back of the circle, jumping of excitement, but he didn’t get an ice-cream until the end because there was always someone else that got an ice-cream before him.

Bordet inte längre säkert

Ju mer han växt desto mer mot mitten av bordet har vi ställt sakerna, men nu funkar inte det heller.


Köksstolarna kan tyckas höga men han tar grepp om stolsdynan, häver sig upp, sprattlar med benen, stånkar och stönar, men till slut är han uppe. Sedan är det bara att ställa sig upp och klättra upp på bordet. Om jag har stolarna indragna slår han huvudet i bordet och står de för långt bort missar han avståndet och faller handlöst i golvet. Enda fördelen är att han trivs med att sitta på stolen och äta. På något sätt ser det ut som att han slappnar av och det kan behövas när han har så mycket energi.

I thought the chairs in the kitchen would be too high for Jesper to climb up on, but no. He manages to climb over to the table so nothing is safe there anymore.

Klätterapan Jesper

Jesper the Monkey – Loves to climb!


Även på Föris kommenterade de att Jesper är inne i en klätterfas. Det klättras på små bord, stolar, pallar, bänkar, soffor, staket, stegar, trappor, TV-bänken och toastolen. Upp och ner, hela tiden, och kommer han inte upp låter han sig göras hörd så att man kommer och hjälper till. Sedan ställer han sig gärna upp som för att triumfera och jag litar på att han inte ramlar. Inskolningen gick bra förutom det där med att äta riktig lunch och sova middag men på tisdag ska han klara sig själv. Det har varit riktigt roligt att vara med i ett par dagar och se hur gulliga de små barnen är där de sitter på en madrass och mumsar på frukt. Jesper ser, lär och tar efter.

Our Monkey...

 

...climbs up and down small chairs, tables, benches, pallets, fences, sofas, ladders, TV-unit and toilet seat. He then stands up to show everyone how good he is. The 3 day introduction at daycare went fairly well except lunch and the nap afterwards but on Tuesday he’s supposed to be left alone.   

Vilken kul grej!

I veckan var det även invigning av gummistövlarna och plaska i vattenpölar.


Från början ville jag att Jesper skulle gå på ett Ur-och-Skur Dagis så att jag skulle slippa vara ute så mycket. Nu blev det ju inte så, varför jag istället tvingades ut mellan regnskurarna efter förskolan. Att plaska i vattenpölar var en helt ny och mycket rolig erfarenhet. Jag antar att ni ser min orutin genom att inte ha på regnkappa, men tröjan klarade sig hyfsat bra.

This week also saw the premiere of the new wellies. Jesper has never jumped in water puddles before and he really enjoyed it.

Förskolestart

Så var dagen kommen då vi började skola in Jesper på dagis.


Han fann sig direkt när han kom innanför dörrarna och började utforska alla nya leksaker. Rutschkanor, bilar, små stolar och bord, telefoner, leksaker, kritor, datorer mm. Jag var totalt överflödig! Rutinerna som jag var nyfiken på var bl.a. att tvätta händerna innan maten, fruktstund på för och eftermiddagen och till lunch åt han Pyttipanna smaksatt med tacokrydda. Mjölk serverades till alla måltider. Han åt själv men förstås, det är svårt att koordinera handen så att skeden hamnar i munnen utan att all mat trillar av. Efter lunch var det middagsvila och då ville han hellre leka så vi gick hem och sov. Det är 11 barn mellan 1 och 3 år på lilla avdelningen varav 3 av barnen bor på samma radhusområde samt en pedagog bor här också så det känns väldigt tryggt. På stora avdelningen är de kanske något fler barn men det är skönt med en liten förskola. Roligast var under lunchen när Tyra 2 år utbrister: JAG ÄLSKAR JESPER! Tur Jessica går på en annan förskola för charmören Jesper är redan populär och Tyra fick allt en slängkyss när han gick hem.

Excited! On our way to Jesper’s first day at daycare, that went really well.

 He enjoyed playing with all new toys.

  There are in total 11 children between 1 and 3 years old and 3 teachers. Three of the children live on our road and a teacher lives here too so it feels very familiar. The routines involve washing hands before eating, fruit in the morning and afternoon, lunch and a nap afterwards. Jesper ate the food without throwing anything on the floor and milk is served with every meal. The funniest was at lunch when Tyra, 2 years old, announced: I LOVE JESPER!

 

Stapla klossar

Det var inte meningen att det skulle bli en till bild där Jesper visar sin muskulösa kropp.


Men nu råkade han sitta stilla och fokusera på att stapla klossar och då hann jag ta ett foto. Burkarna fick han i födelsedagspresent och han har staplat och rivit dem ett bra tag så det blir en enkel match på 18-månaders kontrollen. Ok, burkarna staplas inte i rätt ordning, eller helt rakt heller för den delen, men det är i varje fall på höjden och det är väl det som räknas?