Morgonmys

Så här brukar det se ut hos oss på morgnarna.

Jesper sitter som klistrad framför TV:n och tittar på traktorer och grävmaskiner. Han är 2 år och 3 månader och han byter DVD filmer lika fort som vem som helst. Visst, han råkar kanske repa några och han sprider filmerna runt sig. Men hur många äldre är det som inte klarar av att hantera en video? Att titta på videoklipp på Youtube är en annan favorit. Där tittar han gärna på brandbilar, helikoptrar och motorsågar. Det blir intressant att se vad som kommer att fascinera Matilda. Jesper får titta på det han vill utan att vi har påverkat honom. När han ser en rosa bil säger han ”Bäsa”, vilket jag aldrig har sagt utan på något sätt är det medfött. 

 Our place in the mornings. Jesper is 2 years and 3 months old. He knows how to turn on the TV and changes DVD like he has never done anything else. He also watches Youtube daily. He likes to see fire trucks, helicopters and cutting down trees with a chainsaw. I wonder what Matilda will watch?

Aj! Aj! Aj!

Vad säger Jesper om han ser vad du gör?

Som tur var gick det bra den här gången att Matilda lånade Jespers bil. Ibland är han jätteduktig och ger henne någon leksak som han precis använt. Andra gånger ska han bara ha allt som hon har och sliter leksaken ur hennes hand. Jag har alltid trott att fördelen med syskon är att man lär sig att dela med sig och alltid har någon lekkamrat. Nu när Matilda börjar krypa händer det att Jesper ropar till henne ”Kom Bäsa”. Men hon förstår tyvärr inte vad han menar.

 Last year Jesper learnt to ride the car. He was so small and could hardly reach down and he could only go backwards. Slowly he learnt to turn and go forward. Now the car is getting small for him but he still races around the house or outside like a rally driver. Soon Matilda will take over the car and do the same journey as Jesper has done.

 

På upptäcktsfärd

Sakta men säkert börjar hon utforska huset.

Matilda börjar så smått att våga sig ut på egna upptäcktsfärder. Efter en stund blir hon dock alltid orolig och börjar gnälla och gny. Hon vill inte bli lämnad ensam utan vill gärna bli buren eller så vill hon öva på att stå. Det här med att inte vara ensam gäller fortfarande också på nätterna. Hon sover själv till midnatt sedan brukar jag plocka upp henne och vid 2 får hon välling. Därefter försöker jag få henne att sova i egen säng fram till dess att hon vaknar vid 5. Det är minsann inga sovmorgnar.

 Soon we will have to watch the door so that she doesn't excape.

Matilda on the go. 

 At a nearby playland.

Olika faser

Jag är säker på att alla barn går igenom i stort sett samma faser.

Jesper är som sagt i Jag-vill-också fasen. Han börjar komma in i Kan-själv. Det kommer verkligen att testa mitt tålamod. I lekparken brukar han säga: Min tur! Men framförallt påpekar han för alla Min Mamma! Eller Min Pappa! Högt och tydligt inför de andra barnen ska det sägas så att de verkligen förstår. På kvällarna brukade nattningarna gå bra men nu har vi kommit in i jag-vill-inte-sova fasen. Det tar 60-90 minuter innan han somnar och han kommer på alla möjliga ursäkter för att inte sova. Exempelvis ska han ha nallar i sängen vilka han naturligtvis ”tappar” utanför sängen och dem måste jag/han naturligtvis hämta. Förr eller senare går det över och förhoppningsvis blir inte Matilda lika jobbig. Just nu sover hon sig igenom hans bus.

 Jesper’s expression – arms out means, Matilda’s bottle is GONE! or I don't know!

As far as I can remember, Jesper has NOT seen me clear any weeds out from our garden. Yet this is how I found him. It’s our neighbour that has influenced him. Jesper is sooooo helpful. 

Allt på en gång

Matilda har gjort stora framsteg som jag inte hunnit dokumentera.

 '

Numera kan hon: sätta sig upp, krypa, ställa sig upp, sätta sig ner, gå uppför trappan, öppna och stänga lådor och ligga på mage och sträcka sig efter något som jag gömt under soffan. Fjärrkontrollen, mobilen och allt som Jesper har är mest intressant. När hon väl bestämt sig för vad hon ska ha jag då gör hon allt hon kan för att få just den saken. Om jag tar ifrån henne något blir hon ledsen. Hon är alltid hungrig så allt ska smakas på. Idag haffade jag henne med att glömma bort att hålla i sig så för en millisekund stod hon själv. Bör jag tillägga att jag inte riktigt hänger med utan hon är just nu steget före. 

Matilda has learnt so much this month. She can; crawl, stand up, sit down, go up the stairs, open and close drawers and she can also lie on her tummy and reach items that I have tried to hide under the sofa. 

Bara vi två

Nu har jag 48 timmar på mig att ladda batterierna.

Egentligen skulle det krävas mer än 48 timmar för att ladda dessa tomma batterier men det är bättre än inget. Jag skickade iväg Chris ensam med Matilda. Det är bra för dem att umgås lite själva. Hon är annars som ett plåster på mig. Istället får jag tid att vara med Jesper och när han är på dagis får jag göra precis vad jag vill. Vi har haft det väldigt lugnt och skönt, utan några större kriser. Självfallet undrar han var Pappa är och det är svårt för honom att förstå att han är borta ett par dagar. Vi åkte till stranden men Jesper var sån fegis att han knappast ens vågade blöta tårna.

I’m home alone with Jesper recharging empty batteries. I sent Chris off alone with Matilda to the UK. It will be good for them too to spend some time together.

Under vatten

Nu har hon väl ändå tagit sig vatten över huvudet.

Sista gången på babysimmet erbjöds undervattensfoto. Det är kanske inget foto att skryta över men så här ser i varje fall Matilda ut när hon dyker. Det var intressant att se att hon öppnade ögonen under vattnet. Det har jag hört att bäbisar gör men jag har aldrig sett det själv. Babysimmet är över och vi får se ifall Chris kanske vill simma med henne efter sommaren när kurserna drar igång igen. Nu var det jag som gick på de flesta simtillfällena förutom det allra sista och Matilda älskade det.

It’s a couple of weeks ago since the baby swim finished. A photographer was there and our picture may not win any price for the best photo but at least it was interesting to see what she looks when diving. 

Nationaldagen

Vid det här laget borde vi egentligen ha en svensk flagga.

Jag tror att det är tredje året som vi firar nationaldagen hos oss med en BBQ. Vi hade tur med vädret och kunde vara utomhus. Jessica och Jesper bråkade och skrattade om vartannat. Jesper imponerade de andra gästerna med sitt goda ordförråd: Korv! Glass! Min! Verkligen användbara ord. Sedan flirtade han en hel del med Maria, gav henne pussar och så. Även Matilda var på gott humör. Det var väl alla nya ansikten och uppmärksamheten som gjorde att hon slutade gnälla. Hon har så smått börjat krypa och plockar åt sig allt hon kan hitta och stoppar det i munnen. Trots det är hon fortfarande inte nöjd.    

As usual, we celebrated the National day at our house with a BBQ. It was really nice and Chris had prepared a difficult quiz which I happened to win. Matilda has slowly started to learn to crawl and is not staying still for my photos.    

Det stora blå

Det är tidig morgon och vi är alldeles ensamma vid en spegelblank sjö.

Den unga receptionisten berättade att frukost serveras ända fram till kl 12. Intressant, men min fråga var: NÄR BÖRJAR DEN? Svar: kl 8. Det är långt efter vår vanliga frukosttid så för att döda lite tid på ett hotellrum gick vi ut på Piren i Jönköping. Vättern låg alldeles spegelblank och det var redan varmt i luften. Jesper mumsade på en gammal fralla och tittade på båtarna. Matilda satt lugnt i vagnen. Jag kände mig lyckligt lottad. Frukosten gick bra men det är inte enkelt med två små barn.

Lake Vättern on an early Sunday morning, before our breakfast buffet. 

Bästa helgen

Det blev många timmar i bilen men det var det värt.

Ibland får man ta sig tid att även vårda vänskapen med dem som inte bor speciellt nära. För mig blev det ett kärt återseende att åka till Habo och Jönköping. Jesper hade inga som helst problem att anpassa sig. Så fort han kom in i respektive lekrum hade han fullt upp. Han kunde sitta inne på rummet och leka med bilar eller hålla på i leksaksköket i flera timmar. Han brydde sig knappast om de andra barnen, eller att äta mat. Det var bara onödiga pauser. Att hoppa i studsmattan bjöd på en hel del skratt. Det är alltså i Habo de bästa barnvakterna finns! Synd värre att det är så långt. 

We travelled all the way to Habo to see my old friends for the weekend. If they only lived closer!. They would be fantastic babysitters. Jesper loved to play with all toys and sometimes he didn’t even care about the other children.